I kissed a girl, and I liked it

Så var det dags att skriva en offentlig dagbok, also known as blogg..
Från och med idag får ni följa mitt liv som homosexuell i en relation med en bisexuell tjej.
Jag har valt att vara anonym så att jag kan dela med mig av allt, men mer om det senare först ska jag ge er en presentation!

Om mig
I bloggen kommer jag kalla mig för Meryam- vilket är mitt andra namn. Jag är nyss fyllda arton och går i trean på gymnasiet i Stockholm. Utåt sett är jag en vanlig tonårstjej- vilket jag också är. Det ända som skiljer mig från de flesta är just min homosexualitet..

Om min sexuella läggning
Första gången jag upptäckte min homosexualitet var på Gran Canaria sommaren 06. Denna 2-veckors resa gjorde jag med min familj och det sista jag kunde ana var att mina tankar om att vara lesbisk skulle bli ett faktum.
Efter några dagar i paradiset träffade jag henne- Claudia. Vi blev riktigt tighta och hon avslöjade sin största hemlighet; hon var lesbisk.. Kanske var det den heta solen eller de många drinkarna som gjorde att vi gick hela vägen- men det var den bästa upplevelsen i mitt liv. Jag lärde heltenkelt känna mig själv och släppte alla mina hämningar. Efter den kvällen har jag inte kollat på en enda kille.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att berätta denna händelse för mina vänner. Jag trodde att jag inte hade något att förlora och var helt säker på att de skulle stötta mig såsom jag många gånger hade stöttat dem. Det visade sig att jag hade fått det helt om bakfoten.. Plötsligt var jag en utfryst homosexuell sextonåring och jag lovade mig själv att aldrig mer lita på någon.

Om min familj
Visst är det jobbigt att komma ut till sina föräldrar, men i mitt fall var det extremt jobbigt. Min familj är från Iran och därav troende muslimer. Jag såg det aldrig som ett alternativ att berätta för de om min läggning- min rädsla var för stor- men efter ett halvår med min nuvarande tjej fick jag nog av att leva i en lögn. Jag bestämde mig för att berätta det en muslimsk familj fruktar mest. Konsekvenserna blev ett hav av aggretioner och jag behandlades inte längre som en av dem. Jag var inte längre deras dotter, jag var skam.
Jag klarade inte av att leva under dessa omständigheter och kontaktade SOC som i sin tur hjälpte mig med ett boende.
Allt detta hände i mars. Nu- fem månader senare, har min mamma äntligen accepterat den jag är. Tyvärr är min pappa och min storebror fortfarande hopplösa fall. Jag tror aldrig att de kommer acceptera mitt riktiga jag.