Sveket från mina tidigare vänner satte djupa spår eftersom det kom så oväntat och plötsligt. Jag bestämde mig därför att börja mitt liv på nytt. Till hösten valde jag ett gymnasium långt hemifrån där jag inte kände till någon. Jag ville inte fly pga att jag var skamsen, jag ville fly ihopp om att hitta riktiga vänner.

Skolan började och jag hamnade i en klass där vi alla fann varandra rätt snabbt. Som i alla klasser blir det grupperingar, i mitt fall hamnade jag med tre tjejer som var olika på alla sätt och vis, men på något konstigt sätt passade vi som handen i handsken. Detta hände självklart inte över en dag, vår vänskap har växt sig fram till det den är idag. Självklart litade jag på dessa tjejer men jag förväntade mig inte att de skulle acceptera eller stötta mig om jag berättade om min läggning. Det hade trottsallt inte mina gamla vänner gjort.

Efter sexmånaders vänskap blev vi oskiljaktiga och umgicks varje helg. Det var en lördag under ett förkrök som vi alla delade med oss av våra djupaste hemligheter. Antagligen var det alkoholen som gav oss modet att avslöja allt från våldtäkt till abort, men tryggheten hos varandra gav oss viljan. Från den dagen har de vetat om att jag är lesbisk, men inte en sekund har de behandlat mig annorlunda. Detta är riktig vänskap <3